Uppresningshjälpmedel är avsedda för personer som saknar förmåga att resa sig upp och förflytta sig till en annan sittande plats,
t.ex. personer som lider av smärta, nedsatt rörelseomfång i lederna, stelhet och muskelsvaghet (Edlich, 2003).
Överflyttningen är en del av rehabiliteringen
Inom hälso- och sjukvård, kommunala inrättningar och hemtjänst kan överflyttningar av patienter klassificeras som "traditionella" eller "terapeutiska". Traditionella överflyttningar har ett praktiskt mål, t.ex. att förflytta en patient från säng till rullstol, medan terapeutiska överflyttningar har mer målinriktade mål, t.ex. att underlätta och bibehålla patientens funktion och oberoende.
Varför inte dra nytta av traditionella överflyttningar för att bibehålla patientens fysiska förmåga?
Bibehålla fysisk förmåga
I en studie av Arias-Fernández (2018) dras slutsatsen att rehabilitering och tidig mobilisering har en signifikant positiv effekt på funktionsförmåga och muskelstyrka, förbättrat gångsavstånd och bättre upplevelse av den hälsorelaterade livskvaliteten.
En förflyttning från sittande till stående är en uppenbar möjlighet för användaren att hålla sin förmåga igång, och hjälpmedlet stöder ett personcentrerat förhållningssätt, vilket förbättrar värdigheten och får personen att känna att han eller hon är en del av vården (Harrison, 2023).
Minska antalet arbetsrelaterade skador
Att hantera patienter innebär en stor risk för vårdare att drabbas av arbetsrelaterade muskel- och skelettsjukdomar (Musculoskeletal Disorders eller MSD) eftersom vårdarna utsätts för hög mekanisk belastning på ryggmuskulaturen, men när vi lyckas förbättra patientens muskelstyrka kan vi minska belastningen på vårdaren - både nu och på lång sikt.
Belastningen blir mindre på vårdaren under förflyttningen från sittande till stående eftersom patienten reser sig upp från stolen själv. Och genom att förlänga denna funktionella kapacitet skjuter vi upp den dag då patienten behöver ligga kvar i sängen för att klä på sig eller behöver en lyftsele för att kunna sitta. Båda dessa situationer ökar ofta belastningen på vårdgivaren, eftersom patienten är mer passiv.
Bäst praxis
Det rekommenderas att vårdpersonalen använder ett uppresningshjälpmedel när de hjälper en patient från en sittande position till en annan när det är möjligt. Detta halverar belastningen på nedre delen av ryggen jämfört med manuell hantering (Riccoboni, 2021).
Flera studier stöder användningen av modern teknik för patienthantering som en del av ett omfattande program för säker patienthantering för att minska belastningen på vårdpersonalen, och uppresningshjälpmedel har visat sig vara det hjälpmedel som föredras för rehabilitering och bibehållen funktion för användaren (Tang, 2019).
Utöver detta har uppresningshjälpmedel två intressanta egenskaper: de är bland de billigare och mindre omständliga hjälpmedlen (Riccoboni, 2021).
Våra lösningar för uppresning
Etac erbjuder uppresningshjälpmedel för olika behov och vårdmiljöer för att möjliggöra säkra, bekväma och värdiga överflyttningar. Alla våra uppresningshjälpmedel är utformade för att underlätta god ergonomi för patienten och vårdgivaren.
Etac Turner Pro, Molift Raiser Pro och Molift Transfer Pro är icke-eldrivna enheter. Molift Quick Raiser 1, 2 och 205 är elektriska uppresningslösningar. De har alla samma användarkrav; patienten ska kunna följa instruktioner, greppa och bära sin egen vikt, upprätthålla god bålstabilitet och kunna belasta minst ett ben.
Ett sätt att testa bålstabilitet och viktbelastningskapacitet är att testa om patienten kan sitta på sängkanten och resa sig med minimal hjälp (Powell-Cope, 2018).
Guide till val av uppresningshjälpmedel
Vad du bör tänka på när du väljer ett uppresningshjälpmedel
Använd den här algoritmen tillsammans med manualen för det relevanta uppresningshjälpmedlet för att avgöra vilket val som är lämpligast för patienten. Det är viktigt att uppresningshjälpmedlet har testats med den enskilda patienten och för den avsedda förflyttningssituationen.
Ansvarsfriskrivning
Algoritmen i väljaren fungerar som ett verktyg för att ge vägledning vid valet av uppresningshjälpmedel som är relaterade till den avsedda användningen. Resultaten ska endast betraktas som en huvudsaklig riktlinje och ersätter inte behovet av individuella bedömningar som utförs av kompetenta vårdgivare för varje enskild användare/patient.
